Och vart ska man börja...

Ja, det var ju ett tag sedan jag besökte denna spännande plats så det finns en del uppdateringar att göra. Hur tror jag då att detta görs på bästa sätt... Jo, jag delar upp skiten på lite olika inlägg så det blir lättare att orientera sig! Bra va!

Till att börja med har det inte varit så händelserikt på ett sätt för att jag varit sjuk, men nu mår jag såååå mycket bättre. Penicelinet har gjort sitt! Men i fredags kväll så anlände mamma och pappa till London. På lördag, som även var Alla hjärtans dag, kom de upp hit till Coventry. Vi åkte först till universitetet och min lilla lya. Pappa lagade mitt fönster med silver tejp, mycket lyckat då det inte drar lika mycket längre. Och så hade det med sig lite saker till mig! Typ 1 kg med salta fiskar! Mycket gott. Så var det ett par nya stickade sockar, galltvål, ryggsäck och så silvertejp. Tror inte att jag glömde nått... Efter en relativt kort visit här drog vi vidare till vårt mål för dagen, Leamington. Jag tror att de tyckte att det var en ganska mysig liten stad. Men mamma var mer fascinerad av Kenilworth som vi passerade på vägen. Något som var lite kul var att bussen inte tog samma väg som den brukade, så vi åkte för bi ett gammalt slott som finns där. Verkligen jätte fint och så fick vi se en helt annan sida än den huvudgata som jag är van vid. Så nu vet jag att det inte bara är en fasad av idyll, det är en idyll! Vi hade ett par trevlig timmar där, så mycket bättre sätt att "fira" Alla hjärtans dag på kan jag inte tänka mig när man inte träffat päronen på så länge.


När jag sedan kom hem fick jag en trevlig överraskning. Det låg en röd ros utanför min dörr!!! Den du! Det är inte alla som får en röd ros på Alla hjärtans dag! Jag har då inte fått det innan! På rosen satt en lapp fast satt, "from Danny" stog det! Hur söt får denne lilla gulleplutt bli! Till historien hör att vi några dagar tidigare hade haft en diskussion om vilken typ av blomma man kunde ge till någon på Alla hjärtans dag. Fatta att jag kommer sakna honom otroligt mycket när jag kommer hem! Han är en sådan vän man hoppas på att man alltid kommer hålla kontakten med! Så det gäller att vara ihärdig, för sånna växer inte på träd!

Sedan var det utgång! Till min stora förtjusning var det hårdrockskväll! Det var live band! Jag kom verkligen på att rock musik, speciellt spelad live, är min drog här i livet. Jag var så tokigt lycklig! Paula var full och glad och Linda, ja hon pratade med sin vakt. En tysk som väldigt passande för dagen heter Valentin... Kvällen blev otroligt lyckad i min mening! När vi gick hem hade vi sällskap av en libanes, en fransos, en finne (som pratade stockholmska...) och en engelsman. Mycket tryggt och säkert! Men det roligaste eller ja det kanske är lite smått elakt att säga så, men Linda gick in i en lycktstolpe!!! Hon gick lite snett framför mig och finnen så hon tittade snett bakåt hela tiden och plötsligt dök en lycktstolpe upp i hennes panna! Den bara anföll helt utan provokation! Sen var det hem och sova! Vi gick nämligen upp kring halv 8 på morgonen. Vi skulle ju vidare till London!

Fortsättning följer....